Veteranträffen 2012 SF

Paul åkte från övriga folket i Juva för att bevista Veteranträffen i Finland för 4:e gången. Han åkte över Savonlinna och det vackra landskapet runt sjön Saimaa.
Här en länk till foton han tog:
https://photos.app.goo.gl/Pv2Uvv1sXsDaQndXA

Finlandsresan 2012

Efter Keith Mathew-kursen åkte vi till Finland. Paul, Fredrik och Fredriks kompis Sammy körde motorcykel. Johanna, lilla Sami, hundarna och jag körde bil. Lite dramatiskt blev det redan vid färjeläget då Fredriks MC gick sönder. Som tur var kunde Paul laga den när vi kommit över till Helsingfors.

Länk till fler foton från Finland.
https://photos.app.goo.gl/DoV5jvjoKhHDqu8N8

Seminarium med Keith Mathews

Kurs med Keith Mathews - "The Dog Guru" - i Stockholm den 28-29 juli.

foto:Susanna Hultman

Keith visade sig vara en mycket intressant irländare, som jagat sen barnsben och har det här med hund medfött.

Jag åkte redan fredagen den 27:e. Hade en "frinatt" på Scandic, och eftersom jag hade med hundarna p.g.a. Finlandsresan som var bokad till 29 juli var det ypperligt att boka den frinatten på Scandic i Upplands Väsby dit hundar är välkomna så blev det så.

Lördagen var det teori i Agrias lokaler nära Värtahamnen. (Det var bra träning att åka fram och tillbaka så jag hittade till hamnen  på söndag eftermiddag då vi skulle med Silja Symphony till Finland.)

Ett bra ledarskap

Där höll Keith en intressant föreläsning om hunddressyr. Han pratade om hela vägen från att man hämtar hem sin valp till vidare dressyr.
Keith korrigerar aldrig sina hundar. (Han gör väl rätt från början..)
Han pratade mycket om ett riktigt ledarskap och han ansåg att all osäkerhet hos hunden bottnar i ledarens osäkerhet.
Keith beskrev ett scenario med en far och en treåring på en öde ö. Det han ville komma fram till i den berättelsen var att som vuxen/ledare hade man hand om och ordnade fram resurserna, t.ex. maten, och att man som ledare även hade till uppgift att skydda den/de man var ledare över. (Ifall det fanns vilda och farliga djur på denna öde ö..) Man såg helt enkelt till att barnet befann sig bakom sig själv. (Protection)
Om man var tvungen att lämna barnet utan uppsikt för en stund fick man begränsa området, barnets "area", att vara på.("Stanna här".)
Keith pratade också om separationsångest, hundar som inte kan vara ensamma utan att stressa och hitta på en massa hyss. Keith anser att den tror att den är i ledarposition och att den då inte har full kontroll över en av flockmedlemmarna, nämligen husse eller matte. Hunden blir orolig för att den inte har kontroll. Man bör också begränsa utrymmet för hunden som lämnas ensam.

Den dagliga träningen måste ständigt pågå. "Belöna" t.ex inte en valp som gnäller med uppmärksamhet.

Grundträning med valpen

börjar Keith med ganska meddetsamma när man får hem valpen. Lite "följa övningar" i koppel och att söka rätt på dummy i olika miljöer under lättsamma former. Han har inga större krav på avlämning i det läget, men om det är en valp som springer åt andra hållet med dummy, så tränar han närsök med godis istället. Det är för att inte förstärka det negativa beteendet hos valpen med att behålla bytet för sig själv. Pipleksaker använder han för att vänja valpen vid att det kan låta av ett djur man apporterar. (Skadeskjuten kanin t.ex.)
För att lyckas med sin hund ska man ha en plan och ett mål för sin träning. här jämförde Keith med ett husbygge. (Huset håller inte ihop om man inte planerat och gjort grunden ordentligt.
Keith tränar för alla situationer. Det vill säga träna allt som kan uppstå, låt hunden lära sig att söka i vägtrummor, klättra över stegar, gå på plankor osv. Ta med den till stan, sitt på en parkbänk och läs en bok.
Att visitera hunden regelbundet är också en bra träning. Ställ upp den på ett bord och klipp klorna. Lite pälsvård och allmän hantering ger en bra träning.
Vid ca sex mån ålder börjar den egentliga lydnadsträningen. Där tycker Keith att man ska träna lydnad, Inkallning, Fot, Stadga m.m. minst en halvtimme per dag.
Träna fot och vändningar med t.ex. en studsande boll. Använd en käpp/pinne och svinga som ett gevär. Gör hunden van vi pekande käppar mm.

Keith lär alltid in inkallning och sitt med kommandoord först, sen lägger han på visselsignalerna.

"Switch off"

Vad som jag tyckte var jätteviktigt, och som man mer och mer börjar uppmärksamma i alla sammanhang var att man måste träna hunden att vara lugn. Det händer absolut ingenting utan att man är lugn. Han hade ett uttryck för det också, Calmness leeds to reward. Det handlar om att försätta hunden i rätt sinnesstämning. Egentligen inget nytt, men nog så viktigt. Något att tänka på i vardagen, t.ex. när hunden stampar runt övriga familjen i hallen på morgonen när alla är uppstressade och ska iväg till jobb, skola och dagis. Träna avkoppling, ”Switch off” genom att låta hunden sitta på ett ställe i minst en timme per dag. Utnyttja vardagen t. ex. när du står och diskar, stryker, klipper gräset. Hunden får gärna lägga sig, men inte flytta sig.

Tydlighet

Att man ska vara enkel och tydlig är heller inget nytt, men tål att tänka på. T.ex är det traditionella tecknet för "UT" väldigt likt ett stopptecken. Keith anser att man inte ska behöve ge något handtecken för stopp. Det ska räcka med visselsignalen.
Han tyckte även att vår stoppsignal ofta är väldigt lik inkallningssignalen. (Själv blåser han inkallningssignalen hela vägen in. Om han slutar vissla, så stannar hunden.)

Vidare träning
Markeringar och dirigeringar över/genom stora hinder, raviner, vatten staket osv.
Keith börjar träna in dirigeringar/tecken på en inhägnad fotbollsplan 80 x 40 m. Praktiskt med staket och raka linjer målade i kortklippt gräs. Se till att hunden lyckas hela tiden. Förläng avståndet vartefter. Backa om det behövs.

Keith  tränar "klockan" mycket. Han kallade det för "The Three Card Trick". Man lägger ut tre dummys och skickar på en i taget. När bara en är kvar så kastar han ut en störningsdummy innan han skickar på den sista. Man ökar som vanligt svårighetsgraden succesivt och "Back to Basic" gäller.

foto:Susanna Hultman

Söndagen
Söndagen var det praktik i marker utanför Bålsta. Dit hade jag inte långt, då jag passade på att hälsa på Susanne Rehlin och övernatta hos henne. Mycket trevligt! Tack Susanne, för god mat, övernattning och trevligt sällskap!

Vi fick på söndagen se hur Keiths teorier från lördagen fungerade i praktiken. Först traditionell stadgeträning, följsamhet och inkallning. Där dök det upp ett intressant fenomen. Om man lämnar hunden för inkallning, går ifrån den och blåser inkallningssignalen utan att vända sig om så är det få hundar som kommer. De flesta sitter kvar för de är vana vid att föraren vänder sig om och ger andra signaler för inkallning än enbart visselsignalen.

Sen övergick Keith till att berätta om hur man bygger upp sina linjetag. Där var inte så mycket nytt, utan han gör som de flesta andra, tränar aldrig dolda, utan hunden ska veta om var apporterna ligger. Sen gör han ett "test" och se om det fungerar, men man får vara beredd att backa direkt om hunden inte förstår. Annars blir det en inlärd ovana att springa "hit och dit".

Vad som jag fick med en tankeställare av var att Keith planerar sina övningar mycket noga efter hur markerna ser ut och tänker sig ett jakt-scenario innan han lägger upp övningen.

Tyvärr hann jag inte vara med hela söndagen, då jag skulle åka till Finland på semester. Silja Symphony skulle gå från Värtahamnen i Stockholm på eftermidagen. Tyckte dock att jag fick ut jättemycket av kursen i alla fall.

Kopparträffen 2012

Första veckan på semestern, torsdagen den 19 juli, åkte vi iväg på Kopparträffen i Falun. Paul, hans MC-kompisar Anders och Jan-Ove och jag.
Jag hade lite stressigt på morgonen då jag skulle lämna iväg bägge hundarna till hundvakterna först.
Iväg kom vi vid halv tolv. Första 6-7 milen regnade det, så jag fick ha täten så det inte skulle gå för fort... Sen hade vi faktiskt bra väder ända till Nora dit vi åkte på vackra vägar genom Västergötaland. I Nora övernattade vi på "Tåghemmet". Ett vandrarhem i uttjänta sovkupeér. Verkligen att rekommendera. Likaså kan man rekommendera den grekiska grillrestaurangen i Nora där vi åt på kvällen.

 Vi tältade uppe på åsen som vanligt. Roxnäs udde heter platsen och är en udde i sjön Runn.(Någon har med sig dator t.o.m. på MC-träff..)

 "Glassomanen" Anders passade på att tillfredsställa begäret söder om Kristinehamn där vi besåg Picasso-statyn.

 På hemhållet körde vi upp på Isabergstoppen. Vilken utsikt!